Eftersök vid väg en riskfylld situation Foto Marcus Alsér
Trafikeftersöken följdes upp på NVR:s årliga seminarium
Under 2012 hade Nationella Viltolycksrådets eftersöksorganisation många uppdrag i samband med de cirka 47 000 viltolyckor som trafikanter anmälde till polisen. Organisationen består av jägare som ställer upp frivilligt för att minska viltets lidande. Sedan några månader hanterar de även viltolyckorna som sker på våra järnvägar.
Direkt och mångsidig nytta
Nationella viltolycksrådets eftersöksorganisation består av jägare som med hjälp av specialtränade hundar letar upp och förkortar viltets lidande. De direkta åtgärder som eftersöksorganisationen vidtar vid dessa olyckor är var för sig naturligtvis stora samhällsinsatser. Men även på längre sikt ger detta arbete nytta åt flera delar av samhället.
Informationen som samlas under eftersöksuppdragen är nämligen viktig för att förebygga uppkomsten av nya viltolyckor. Mest värdefull är troligen vetskapen om olycksplatsernas positioner för olika viltslag. Exempelvis används denna information i Trafikverkets arbete med infrastukturplanering och trafiksäkerhet, samt när forskningen bygger kunskap på området. Andra exempel på användning av informationen är när trafikanter upplyses om viltolycksproblematiken eller när viltstammarna ska förvaltas.
Nu även järnväg
Från den 15 december 2012 ingår även den spårbundna trafikens viltolyckor i eftersökorganisationens åtagande. Även om antalet olyckor lyckligtvis inte tycks bli alls så talrika som de utmed våra vanliga vägar innebär denna nya arbetsmiljö utmaningar för eftersöksjägaren.
Dels kan det vara svårare att finna platsen för olyckan. Detta för att fordonsföraren inte – som på vanlig väg – kan stanna och märka ut olycksplatsen. Men också helt enkelt för att man som eftersökjägare är betydligt mer obekant med järnvägens sträckning och den omgivande miljöns utseende, jämfört med fallet hos vanliga vägar.
Den andra utmaningen består i att arbeta säkert i den – för eftersöksjägaren - nya miljön som finns utmed våra järnvägar. För att säkerställa att eftersöksjägaren vet att bedöma risker och uppträda säkert har NVR tagit fram informationsmaterial och utbildning.
Tillspetsad organisation
Antalet personer i eftersöksorganisationen har minskat från cirka 7000 år 2010 till 5500 år 2012.
- Dels är det säkert en hel del personer som fått ändrade levnadsförhållanden eller upptäckt att denna stundtals slitsamma syssla inte var något för dem. Men det är också på många håll en medveten inriktning att ha riktigt aktiva och duktiga eftersöksekipage. Och då blir totalantalet något färre. När nya ekipage rekryteras ställer man specifika kompetenskrav utefter vad man saknar på lokalplanet, säger Markus Olsson som representerar Svenska Jägareförbundet i Nationella Viltolycksrådet.
Regionalt är förutsättningarna för trafikeftersök vitt skilda. På många håll i södra Sverige är det relativt mycket fordonstrafik och vilt. I norra Sverige är det istället ofta stora avstånd och svåra snöförhållanden som utmärker sig.
Mer fakta
Varje år anmäls ca 45 000 viltolyckor i Sverige. Rådjursolyckor är vanligast, vilka står för ca ¾ av alla viltolyckor.
I nästan hälften av olycksfallen lämnar viltet olycksplatsen. Då sätts eftersöksjägare in för att med hjälp av specialtränade hundar leta upp och förkorta viltets lidande.
Att eftersöksjägaren inte förmår hitta olycksplatsen är en stor orsak till misslyckade eftersök. Därför är det viktigt att trafikanter märker ut olycksplatsen noga samt ringer 112.